No title
Luthers kombination av Guds-ords-mystik och kallelsemedvetande blir så tydlig att den just därför varit svår att förstå. Stolt gör upp med vanföreställningar som att retorik skulle utesluta spontanitet. Hon utgår från språkvetenskapliga iakttagelser: Luthers latinska och tyska språkanvändning står i intensivt beroende av varandra, och hans nyskapande insatser för det tyska språket kan inte isolera
