Ellida Ohlsson
Hilda Ellida Ohlsson (f. Bergqvist), 1889–1969, var en engagerad hembygdsforskare och lantbrukarhustru. Hon levde nästan hela sitt liv på samma ställe, i Skurups socken i Vemmenhögs härad. Endast 10 månader gammal kom Ellida som fosterbarn till gården Skurup 24. År 1920 gifte sig Ellida och flyttade då till granngården Svenstorp 5.
Ellida beskrev ”hembygdskunskap” som sitt största intresse sedan barndomen, och att det var hennes ”högsta önskan att minnet av de gamlas liv skall fortleva genom tiderna”. Detta engagemang syns i den stora mängd material Ellida lämnat in till Folklivsarkivet: 2 921 sidor. Under 27 års tid var Ellida meddelare för Folklivsarkivet, mellan åren 1941 till 1968. Ellida samlade på äldre dokument och handlingar, bland annat bouppteckningar och testamenten, vilka hon fått från äldre släktingar eller köpt på auktioner. Ellida var en mycket aktiv meddelare och svarade på ett stort antal frågelistor, men skickade även in texter, ritningar och handlingar på eget initiativ. Ellida var duktig på att teckna och lämnade in skisser av bland annat gårdar, möbler och redskap. Hon skänkte också kläder och föremål till Nordiska museet i Stockholm.
Materialet Ellida lämnat till Folklivsarkivet tar upp en bred mängd teman och ämnen. I frågelistsvar och i andra texter skildrade Ellida livet på den sydskånska landsbygden under 1800-talet och det tidiga 1900-talet, genom sina egna, men även sina föräldrars och svärföräldrars minnen. Texterna ger både insikt i hur vanliga människor bodde, levde, arbetade, lekte och firade högtider, och i lokala föreställningar om barnuppfostran, religion och folktro.
Ellida hade, i egenskap av lantbrukarhustru, god insikt i jordbruket och arbetet på gården. I materialen beskrev Ellida arbetet på landsbygden, kvinnors respektive mäns olika arbetsuppgifter och användandet av olika djur, fordon och redskap i lantbruket. Hon skildrade bland annat mjölkhushållningen på gården, skötsel och avel av djur och sociala förhållanden för de anställda. Ellida gav detaljrika beskrivningar och skisser av gårdar, exempelvis av olika skorstenar, tak och byggnadsmaterial. Hon bidrog också med planritningar över rumsindelningen och beskrivningar av hur den förändrats över tid. Även inredningen i gårdar med olika möbler och textilier, som sängar, bänkar, stolar och dukar, beskrivs.
Eftersom Ellida bodde på samma plats nästan hela sitt liv var hon väl förtrogen i lokala traditioner och seder. I materialet finns beskrivningar av lokala firanden och uppmärksammande av olika högtider och fester, som påsk, jul, födelsedag, namnsdag, bröllop, dop och begravning. Ellida skrev bland annat om traditionen att ge gratulationskort vid födelsedagsfiranden och om att äta fettisdagsbullar på fettisdagen. Lekar kopplat till olika högtider, som ägglekar under påskhelgen och ”ryttarelekar” som ”slå katten ur tunnan” under fastlagen, tas upp i materialet. Ellida skildrade även hur olika kyrkliga ceremonier, som bröllop och begravningar, genomfördes och uppmärksammades. I andra texter beskrev Ellida lokala mattraditioner och kostvanor, såväl som vid vardag som vid fest, hos den skånska allmogen. Hon gjorde ritningar över gillesbord, och beskrev vilken ordning mat skulle serveras och hur porslin skulle dukas vid olika fester och högtider.
Både barndoms- och ungdomsminnen skildras i Ellidas texter. Från barndomen berättade Ellida om olika aktiviteter som barn ägnade sig åt, som räkneramsor, ringdanser och bollekar. Hon beskrev lokala föreställningar om barnuppfostran, vilken vård och vilka kläder barnet skulle få i olika åldrar. I materialet förekommer texter som skildrar uppfattningar och seder kring förlossningar och havandeskap. Därutöver finns minnen från ungdomsliv, övergången från barndom till ungdom, konfirmationen och olika nöjen som fanns för unga i lokalsamhället, återgivna i texterna. Ellida har även lämnat in visor, ramsor, gåtor, sånger och psalmer som sjöngs, berättades eller skrevs ned bland vanliga människor på landsbygden under 1800-talet i Skåne. I materialet finns exempelvis ramsor för barn, beväringsvisor och psalmhäften. Det finns också ramsor om olika skånska orter och skillingtryck.
Lokala religiösa föreställningar och folktro är ett återkommande tema i Ellidas texter. I materialet förekommer myter och sägner, exempelvis om olika övernaturliga väsen som varulvar, vättar,”lyktegubbar” och spöken. Ellida skrev även om lokala myter kopplade till kristendomen, till exempel om Jungfru Maria. En del berättelser var bundna till specifika platser, som kyrkor, sommarfähus, herrgårdar och så kallade ”ättehögar”. Ellida skrev även om folktro som förekom i samband med skörden, bland annat om ”logkatten” som användes för att skrämma barn under tröskningen. Berättelser om folkmedicin och magi, som användningen av olika växter för att bota sjukdom, förekommer också i materialet.
Materialet kan ge insikt i Skurups lokalhistoria. Ellida skrev om utvecklingen av olika småindustrier på landsbygden kring Skurup under 1800-talet. Hon skildrade också etablerandet och utvecklandet av olika lokala butiker. Även större nationella händelser, som skiftesreformerna och missväxtåren 1867–1868, påverkan på landsbygden kring Skurup återfinns i materialet.
