lunduniversity.lu.se

The Folklife Archives with the Scania Music Collections

The Joint Faculties of Humanities and Theology | Lund University

Pärlfiske

Filmen visar ett yrkesmässigt pärlfiske som pågick i Lagan in på 1930-talet. Innan kraftstationen byggdes vid Laholm omkring 1930 kunde folk plocka musslor med händerna. Det var den vanligaste metoden att plocka pärlor men var vattnet för djupt måste man använda redskap. I Lagan använde man en musseltång av järn med tre á fyra meter långa armar av trä. För att finna musslorna använde man en vattenkikare som bestod av en låda med fönsterglas i botten. Ett annat redskap var en klämma gjord av ett två till tre meters bamburör som var kluvet i ena änden och som man klämmer fast över musslan. Detta redskap användes på grundare vatten. Vattenkikaren hade när filmen togs använts ett trettiotal år och man prövade en vattenkikare bestående av ett två till tre meter långt plåtrör. Musslorna öppnades med ett annat musselskal eller med en kniv med vilken man skär av musklerna. Man måste kanske öppna ett hundratal musslor innan man fann en pärla. Ändå sägs att man på utsidan av en sötvattensmussla i viss mån kan se att den innehåller en pärla. Man talar om pärltecken om musslan är deformerad eller visar en pärlrand snett över skalet.

Flodpärlmusslan

I Sverige har flodpärlmusslan fiskats sedan medeltidens slut i norrländska och halländska vattendrag men den förekommer även i andra landskap. 1691 förklarades pärlfisket tillhöra kungamakten men det upphävdes 1723 för att åter införas 1731. På 1700-talet fanns särskilda statliga pärlinspektörer. Förbudet för pärlfiske upphävdes på 1770-talet eftersom statens inkomster blev för dåliga. Privat pärlfiske har bedrivets under 1800- och 1900-talet med ett tidvis ett lönande resultat på vissa platser. År 1994 blev flodpärlmusslan fredad enligt fiskerilagstiftningen. Flodpärlmusslan har haft en stor utbredning över norra halvan av jordklotet. Förändringar i livsmiljön har gjort att musslan försvunnit. Sverige hyser merparten av det livskraftiga flodpärlmusselbeståndet i Europa.

Pärlorna

Sötvattenspärlan alstras av den äkta flodpärlmusslan vars latinska namn Margariti’fera margariti’fera betyder pärlbärare . Den svenska flodpärlmusslan är svartbrun till färgen men skiftar något efter bottnen och vattenkvaliteten. Den kan leva i mer än 150 år. Den kräver friskt och syrgasfriskt strömmande vatten och det måste finnas gott om lax eller öring. Den vanligaste längden är 11 cm men den kan bli upp till 20 cm. En pärla bildas i musslan när ett främmande ämne som ett sandkorn kommer in i musslan. Den skyddar sig mot detta genom att beklä detta med samma ämne som skalets insida och som kallas pärlemor. Pärlornas form växlar betydligt. Färgen är vanligen blåvitt men det förekommer skiftningar i rosa och himmelsblått. Bruna pärlor räknas till de oäkta. En mussla kan innehålla flera stycken. I så fall vanligen två tre stycken. Omkring en av 50 individer innehåller en pärla, men endast en av 2 000–3 000 innehåller vackra pärlor. Det beräknas att det tar 12-20 år att bilda en pärla av en ärtas storlek. Större pärlor är mycket sällsynta. De största som påträffats har nått storlekar upp mot 13 mm i diameter.

Litteratur

Nilsson, Harald: Något om svenskt pärlfiske. Kulturen 1940. Sid 133-143.
Rosander, Göran: Jämtländskt pärlfiske. Jämten 1967. Sid 109-127.
Flodpärlmusslan – Skogsvattnens skatt, broschyr. Världsnaturfonden WWF hemsida.
LIFE-projektet Flodpärlmusslan och dess livsmiljöer i Sverige. Världsnaturfonden WWF hemsida.
Återintroduktion av Flodpärlmussla Uppföljning av utplantering av glochidieinfekterad öring i Hyttkvarnsån. Världsnaturfonden WWF hemsida.